• Nu öppnar vi arkivet från "På salongen"

    28 juni Berättelser, Kvinnohistoria, Umeå, Sápmi, Västerbotten
    I insamlingen På salongen har museet tagit del av berättelser om kvinnors liv i Umeå. Samarbeten skapade möjligheter för människor att berätta på webben, över telefon, på museet och hos fem av Umeås frisörsalonger.
    Foto på del av museets utställning "Berättelser i en stad". Väggar i gula och orangea nyanser med citat från inlämningen "På salongen".

    Tillsammans sökte vi heterogena berättelser om Umeå, eftersom det finns lika många berättelser som det finns människor. Från december 2015 till februari 2016 har vi hjälpts åt att samla historier om lek och kamp, politisk aktivism, klassresor, mödrar och döttrar, överfall och kärlek.

    Det Umeå som träder fram är:
    En stad av lek – där livet inte är tråkigt
    En stad av respons – att reagera empatiskt och solidariskt
    En stad av restriktioner – där makt och rädsla begränsar
    En stad av pannben – att kämpa på och orka mycket mer än en tror 

    I foldern Kvinnors liv i UmeåPDF kan du läsa ett urval av de berättelser som lämnats in. Vill du läsa fler får du gärna besöka vår utställning Berättelser i en stad eller läsa i vårt webbaserade arkiv, där berättelserna går att läsa i sin helhet.
    Länk till arkivetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

    Insamlingen fortsätter under namnet "Kvinnors liv i Umeå" tills det att utställningen stängs 5 februari 2017. Då kommer berättelserna att lämnas över till Västerbottens museums arkiv för att sparas för framtiden, ett arkiv över kvinnors liv i Umeå 2016/17.

    Läs mer...

    Om skribenten

    Kvinnohistoriskt museum

    Vill du skriva på vår blogg? Eller har du önskemål om vad du vill läsa om på bloggen? Kontakta oss gärna på mailadress: kvinnohistoriskt@umea.se

  • Sommarläsning

    15 juni
    Snart är det sommar och många passar på att läsa några extra böcker i skuggan, hängmattan eller inomhus när det regnar. Har du svårt att välja eller vill ha tips på böcker? Här kommer årets sommarhälsning från vår medarbetare Jennie Forsberg. Böcker som kanske får oss att fundera kring normer eller bara några böcker att njuta av helt enkelt! Böcker som ligger på ett bord.

    Stina Stoor, Bli som folk
    Jag har bara hunnit läsa några av novellerna, men redan nu känns det som att den här samlingen kommer att bli en favorit att återkomma till flera gånger. Det är definitivt en av de första böckerna jag kastar mig över så fort jag får semester. Noveller är dessutom så praktiska, på kort tid öppnas en dörr till en annan värld och sedan kan min fantasi spinna vidare på berättelsen långt efter orden tagit slut i boken. Stina Stoor skriver så det sjunger, en ren njutning.

    Julia Kristeva, Främlingar för oss själva
    Ibland behöver jag läsa saker som vänder på mina perspektiv och snurrar runt mig några varv. Kristevas bok har legat orörd nu i sjutton år, men i sommar tar jag upp den igen. "Genom att visa på främlingsskapdets historiska rötter i Västerlandet vill den hjälpa oss att övervinna rasism och främlingsskap" står det i baksidestexten till min pocketversion, och det känns ännu mer aktuellt idag än vad det gjorde för sjutton år sedan. Sommaren är en bra tid för allvarliga samhällsfrågor. Då har vi kanske tid att sitta lite längre vid middagen och prata. Sedan kan ni smyga iväg, ta oss ett nattdopp och skölja bort oron för en stund.

    Dorothy L. Sayers och Jill Paton Walsh, Lord Peters sista fall
    En sommardeckare helt i min smak. Lite mord och lite kärlek. Eller rätt mycket kärlek faktiskt. Relationen mellan Harriet Vane och Lord Peter Wimsey utvecklas, en katastrof undanvärjs och aristokratin hålls på halster. Jag har alltid varit svag för brittiska deckare av äldre modell. Det finns inget mer mystramsigt än att ligga på en bänk i varm lövskugga och fnittra förtjust åt den ibland fullständigt obegripliga dialogen mellan makarna Vane och Wimsey. Sommarglädje i bokform!

    Emma Isaksson, Kvinnokamp: synen på underordning och motstånd i den nya kvinnorörelsen
    I sommar skriver jag vidare på min avhandling så att den ska bli klar. Under åren har jag läst ett antal böcker för att förstå Museum Anna Nordlanders etablering i Skellefteå under 1980- och 1990-talet, och Isakssons avhandling har varit till stor hjälp. Hon beskriver tre ideologiska projekt under 1970-talets kvinnorörelse: det socialistiskt feministiska, det kvinnokulturella och det lesbiskt feministiska projektet. Som den konstvetare jag är så är idéhistoria en av mina favoritinriktningar i den breda fåran av historiska ämnen. Är du nyfiken på att få veta mer om 1970-talets ideologiska strömningar så dyk ner i Isakssons forskning en stund i sommar.

    Trevlig läsning!

    Läs mer...

    Om skribenten

    Jennie Forsberg

    Utvecklingsledare för Kvinnohistoriskt museum som utvecklar kunskapsproduktionen i museet, skapar innehåll i utställningar och är sakkunnig genusvetare och konstvetare. Teori i praktik är hennes devis.

  • Som fröken Friman eller som Suffragette?

    2 juni Forskning, Gästskribenter, Kvinnohistoria, Podd, Program, Jämställdhet
    Den kvinnliga rösträttskampen gick lite lugnare till i Sverige än i England, men det fanns rebeller även här, även om de svenska kvinnorna inte sprängde några brevlådor eller krossade fönsterrutor. Svenskorna uppträdde i stället på ett svenskt ”lagom” sätt och använde den föreningskultur som de lärt sig i folkrörelserna - de organiserade sig, skrev dagordningar och begärde ordet. Föreläsning med Christina Florin 8 mars

    Särskilt berömda blev två stora namninsamlingar för kvinnlig rösträtt som uppbådade nästan en halv miljon kvinnonamn. Detta visade att rösträttsfrågan inte bara var några storstadsfeministers påhitt utan att frågan hade förankring i bredare folklager. Det var således Fröken Frimans (Anna Whitlocks) metoder i tv-serien med samma namn som blev den svenska modellen, inte suffragetternas mer anarkistiska och ibland våldsamma sätt att få uppmärksamhet.

    Rösträttsrörelsen i Sverige drog till sig tusentals kvinnor som kämpade för rösträtt och inflytande över politiken. Att leva rösträttslivet blev för somliga aktivister det stora äventyret som gav spänning och energi, men också hårt arbete, långa resor, trötthet, hot och utsatthet. De mest aktiva kvinnorna byggde upp den första feministiska massrörelsen i Sverige. Med deras hjälp blev kvinnor myndiga och fick politiskt medborgarskap i vårt land. Den största rösträttsföreningen hette Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (1903-1921) och samlade över sjutton tusen medlemmar i 270 lokalföreningar över hela landet. 1921 gick äntligen frågan igenom efter många års hårt arbete.

    Varför blev kvinnorösträtten en sådan utmaning för män och det politiska systemet? Vad var det för fel på kvinnor? Det finns flera svar på den frågan: att kvinnor skulle bli medborgare och ha en egen relation till staten grep in i maktförhållandena mellan könen och i uppdelningen av samhället i en privat och en offentlig sfär, där det kvinnliga och det manliga sågs som två motpoler. Inrotade föreställningar om könens egenskaper och maktområden ställdes på sin spets när kvinnorna ville ha samma rättigheter som män. Tänk om kvinnorna skulle rösta konservativt eller socialistiskt! Tänk om deras intresse för sociala frågor skulle leda till att underklassen fick makten. Eller tänk om kvinnorna tappade sin sexuella identitet om de blev politiker. Det var inte konstigt att de aktiva kvinnorna klädde sig extra traditionellt kvinnligt med stora hattar, mjuka volanger, spetsar och böljande kjolar. Men rädslan visade sig obefogad.
    Kvinnor som grupp var lika olika som män som grupp.

    Här kan du lyssna till hela föreläsningen från 8 mars:


    Länk för prenumeration av Podcast

    Läs mer...

    Om skribenten

    Christina Florin

    Christina Florin är professor (em)  i kvinnohistoria vid Stockholms universitet. Hon skrev sin avhandling vid Umeå universitet - om småskollärarinnor och follkskollärarinnor. Hon var aktiv i föreningen Kvinnor och Arbete i Västerbotten  och var regissör för Jösses Flickor som spelades i Umeå 1980. Hennes bok om den svenska rösträttsrörelsen heter  Kvinnor får röst . Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse. (Atlas Akademi)

  • Fru Emmy Grahns verser

    23 maj Kvinnohistoria, Utställningar, Umeå, Program
    När FKPR* i Umeå träffades bland de sista gångerna 1919 så sjöngs en segersång, som även var en hyllning till ordförande Ingeborg Öqvist. Segersången sjöngs då föreningen inte längre behövde finnas, kvinnor i Sverige hade nu fått rösträtt i riksdagen 24 maj 1919.  Foto på Anna Levander och Lina Högstöm under invigningen 8 mars

    Under invigningen av utställningen Berättelser i en stad den 8 mars lät vi Anna Levander (Från bandet Dolce) och Lina Höglund (Skator) tonsätta Fru Emmy Grahns verser. Ni kan lyssna och njuta i spelaren som finns i slutet på sidan.

    Fru Emmy Grahns verser:
    Med vemod vi skiljas och säga "farväl"
    Ty nu var det sista rösträttskväll
    Men vi nådde ju segern, vi hunno ju dit
    Vår väg är nu banad i all vår tid!
    Men vem hade mod i vår lilla krets,
    Att ständigt trotsar hån och hets?
    Vem var den drivande kraften?

    Hon tröttnade aldrig, hon städse log god
    Voro vi slö och tråkig, hon hade gott mod!
    Vi tacksamt oss böjer för henne här
    Som städs vi skall älska och hålla kär!
    Jag höjer min sång och säger till sist -
    Ingeborg, Ingeborg Ökvist
    Tack för ditt arbete!

    Fru Emmy Grahns handskrivna verser finns att se i utställningen Berättelser i en stad som finns att besöka fram till 5 februari 2017. Du kan även läsa mer om FKPR i Umeå* i utställningen.

    *Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt i Umeå


    Länk för prenumeration av Podcast

    Läs mer...

    Om skribenten

    Kvinnohistoriskt museum

    Vill du skriva på vår blogg? Eller har du önskemål om vad du vill läsa om på bloggen? Kontakta oss gärna på mailadress: kvinnohistoriskt@umea.se

Öppettider

Måndag stängt
Tisdag & onsdag 10-17
Torsdag 10-19.30
Fredag 10-17
Lördag & söndag 12-16

 

Öppettider helgdagar

Besök

Kvinnohistoriskt museum
Väven, Storgatan 46a,

901 78 Umeå


Kartalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster



Kvinnohistoriskt
museum
är en del av
Umeå kommun