• Pussy Riot vittnar om fängelset

    16 november Gästskribenter, Kvinnohistoria, Jämställdhet, Program, Världen
    "Vi måste göra något nu. Inte vänta. Det är du som kan förändra saker”. (Maria Aljochina)

    Fängelstraff med två år i arbetsläger och piskrapp av kosacker. Hon har illegalt rest ut ur Ryssland för att komma till Sverige. Inget verkar hindra Maria Aljochina som på lördag framträder i Umeå. Hon ska prata om sin bok Riot Days, om Pussy Riot och tiden i fängelse. Det är mycket som händer kring den politiska aktivisten och konstnären Maria Aljochina. Hon är som oftast på trampolinens yttersta kant och nedslagsplatserna varierar. I februari är det sju år sedan hon och fyra andra medlemmar i Pussy Riot framförde låten ”Jungfru Maria, fräls oss från Putin” i Frälsarkatedralen i Moskva. Det kunde ha blivit fyrtio sekunder som passerat in i några få människors medvetande, aldrig mer än ett videoklipp som rundat kompisgänget. Men nu var det strax presidentval och det fanns med all sannolikhet skäl till att den ryska regimen ville utnyttja gruppens påhitt.

    ”Det som retade upp oss var att patriarken för den rysk-ortodoxa kyrkan agiterade för Putin. Kyrkan sa att det var en synd att demonstrera”, säger Maria Aljochina och menar att allt är absurt, så ”orwellskt” eftersom Sovjetunionen i årtionden jagat prästerna och förbannat kristendomen. Hon ser sig själv som kristen och menar att den provocerande spelningen i Frälsarkatedralen skulle skapa debatt.

    Men regimen slog tillbaka och begreppet Pussy Riot blev ett begrepp, med tiden Kremls nya världskända dissidenter.

    Allt har dock sitt pris. Eggen mellan liv och död är svår att balansera på.

    Vilka är dina favoritpoeter, frågar jag Maria Aljochina när vi snabbt ses på Kulturhuset i Stockholm. Hon signerar sin bok, jag är näst sist i raden, och berättar att vi snart ses i Umeå. ”Okej. Här.” Hon skriver ned två namn i mitt block. Mandelstam och Vvdensky. Och sedan Bukovskij.

    De har alla suttit i fängelse. Osip Mandelstam dog i ett transitläger nära Vladivostok den 27 december 1938, 47 år gammal. Han blev med tiden en uttalad stalinkritiker. Alexander Vvedensky fick tidigt ögonen på sig och satt arresterad för ”kontrarevolutionär” verksamhet 1941. Han dog 37 år gammal på ett fängelsetåg. Båda efterlämnar verk som lämnat djupa minnen . Den 30-åriga Maria Aljochina från Moskva, med mössan neddragen i pannan och med benen uppdragna under sig med nätstrumpor, är en i rad av kulturens upprorsmakare. Nu, i vår tid. Alexander Vvedensky såg det egna livet som en kreativ handling som kunde omvandlas till konstverk. Check, Maria Aljochina, tänker jag med hennes Riot days i minne.

    Vladimir Bukovskij tillbringade mer än tolv år i Sovjetunionens fängelser och slutna psykiatriska anstalter. Och när Aljochina ställdes inför svåra moraliska val i arbetslägret tänkte hon på hans ord om betydelsen av underkastelse. Hon skriver. ”Dessa tillfällen av val i fängelset, kommer att finnas kvar hos dig resten av ditt livet” (…) Sviker du dig själv, om så bara en endaste gång, kan du inte sluta. Då blir du en fånge. Och det innebär att du har besegrats. Då har de verkligen berövat dig all din frihet”.

    Maria Söderberg
    15 november 2018

    Riot Days, om Pussy Riot och tiden i fängelse utges av Teg Publishing i översättning av Linda Skugge.
    Maria Söderberg samtalar med Maria Aljochina på Vävenscenen, Umeå 17 november 2018 kl. 18.30.
    Biljettinformation

     

    Läs mer...

    Om skribenten

    Kvinnohistoriskt museum

    Vill du skriva på vår blogg? Eller har du önskemål om vad du vill läsa om på bloggen? Kontakta oss gärna på mailadress: kvinnohistoriskt@umea.se

  • Bystdrottningar, jungfrur och amasoner

    27 april Kvinnohistoria, Normer, Podd, Program
    23 mars föreläste Linda Fagerström, docent i konstvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö om brösten historia i konsten. Liberty Leading the People (1830), Louvre-Lens, Paris.

    Nu kan du som inte kunde vara fysiskt i rummet ta del av Lindas intressanta tankar om bröst. Föreläsningen utgick från många konsthistoriska bilder som du själv kan googla upp och följa under samtalets gång.

    Vi skrev såhär om samtalet innan:

    Kvinnobröst har genom historien förknippats med fruktbarhet och liv, sexualitet och moderskap – men också frihet och makt. Friheten på barrikaderna i Delacroix välbekanta 1800-talsmålning visar sitt nakna bröst i en symbolisk protest mot politisk konvention och tvång. Amasonerna, antikens mytologiska krigarkvinnor, skar av sig högerbröstet för kunna skjuta pilbåge och gick till strids barbröstade. Idag är kvinnor som ammar i offentligheten ett hett diskussionsämne, samtidigt som våra offentliga rum är fyllda med reklamens sexualiserade bilder av mer eller mindre avklädda kvinnobröst.

    Trevlig lyssning!


    Länk för prenumeration av Podcast

    Läs mer...

    Om skribenten

    Kvinnohistoriskt museum

    Vill du skriva på vår blogg? Eller har du önskemål om vad du vill läsa om på bloggen? Kontakta oss gärna på mailadress: kvinnohistoriskt@umea.se

  • Som fröken Friman eller som Suffragette?

    2 juni Forskning, Gästskribenter, Kvinnohistoria, Podd, Program, Jämställdhet
    Den kvinnliga rösträttskampen gick lite lugnare till i Sverige än i England, men det fanns rebeller även här, även om de svenska kvinnorna inte sprängde några brevlådor eller krossade fönsterrutor. Svenskorna uppträdde i stället på ett svenskt ”lagom” sätt och använde den föreningskultur som de lärt sig i folkrörelserna - de organiserade sig, skrev dagordningar och begärde ordet. Föreläsning med Christina Florin 8 mars

    Särskilt berömda blev två stora namninsamlingar för kvinnlig rösträtt som uppbådade nästan en halv miljon kvinnonamn. Detta visade att rösträttsfrågan inte bara var några storstadsfeministers påhitt utan att frågan hade förankring i bredare folklager. Det var således Fröken Frimans (Anna Whitlocks) metoder i tv-serien med samma namn som blev den svenska modellen, inte suffragetternas mer anarkistiska och ibland våldsamma sätt att få uppmärksamhet.

    Rösträttsrörelsen i Sverige drog till sig tusentals kvinnor som kämpade för rösträtt och inflytande över politiken. Att leva rösträttslivet blev för somliga aktivister det stora äventyret som gav spänning och energi, men också hårt arbete, långa resor, trötthet, hot och utsatthet. De mest aktiva kvinnorna byggde upp den första feministiska massrörelsen i Sverige. Med deras hjälp blev kvinnor myndiga och fick politiskt medborgarskap i vårt land. Den största rösträttsföreningen hette Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (1903-1921) och samlade över sjutton tusen medlemmar i 270 lokalföreningar över hela landet. 1921 gick äntligen frågan igenom efter många års hårt arbete.

    Varför blev kvinnorösträtten en sådan utmaning för män och det politiska systemet? Vad var det för fel på kvinnor? Det finns flera svar på den frågan: att kvinnor skulle bli medborgare och ha en egen relation till staten grep in i maktförhållandena mellan könen och i uppdelningen av samhället i en privat och en offentlig sfär, där det kvinnliga och det manliga sågs som två motpoler. Inrotade föreställningar om könens egenskaper och maktområden ställdes på sin spets när kvinnorna ville ha samma rättigheter som män. Tänk om kvinnorna skulle rösta konservativt eller socialistiskt! Tänk om deras intresse för sociala frågor skulle leda till att underklassen fick makten. Eller tänk om kvinnorna tappade sin sexuella identitet om de blev politiker. Det var inte konstigt att de aktiva kvinnorna klädde sig extra traditionellt kvinnligt med stora hattar, mjuka volanger, spetsar och böljande kjolar. Men rädslan visade sig obefogad.
    Kvinnor som grupp var lika olika som män som grupp.

    Här kan du lyssna till hela föreläsningen från 8 mars:


    Länk för prenumeration av Podcast

    Läs mer...

    Om skribenten

    Christina Florin

    Christina Florin är professor (em)  i kvinnohistoria vid Stockholms universitet. Hon skrev sin avhandling vid Umeå universitet - om småskollärarinnor och follkskollärarinnor. Hon var aktiv i föreningen Kvinnor och Arbete i Västerbotten  och var regissör för Jösses Flickor som spelades i Umeå 1980. Hennes bok om den svenska rösträttsrörelsen heter  Kvinnor får röst . Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse. (Atlas Akademi)

  • Fru Emmy Grahns verser

    23 maj Kvinnohistoria, Utställningar, Umeå, Program
    När FKPR* i Umeå träffades bland de sista gångerna 1919 så sjöngs en segersång, som även var en hyllning till ordförande Ingeborg Öqvist. Segersången sjöngs då föreningen inte längre behövde finnas, kvinnor i Sverige hade nu fått rösträtt i riksdagen 24 maj 1919.  Foto på Anna Levander och Lina Högstöm under invigningen 8 mars

    Under invigningen av utställningen Berättelser i en stad den 8 mars lät vi Anna Levander (Från bandet Dolce) och Lina Höglund (Skator) tonsätta Fru Emmy Grahns verser. Ni kan lyssna och njuta i spelaren som finns i slutet på sidan.

    Fru Emmy Grahns verser:
    Med vemod vi skiljas och säga "farväl"
    Ty nu var det sista rösträttskväll
    Men vi nådde ju segern, vi hunno ju dit
    Vår väg är nu banad i all vår tid!
    Men vem hade mod i vår lilla krets,
    Att ständigt trotsar hån och hets?
    Vem var den drivande kraften?

    Hon tröttnade aldrig, hon städse log god
    Voro vi slö och tråkig, hon hade gott mod!
    Vi tacksamt oss böjer för henne här
    Som städs vi skall älska och hålla kär!
    Jag höjer min sång och säger till sist -
    Ingeborg, Ingeborg Ökvist
    Tack för ditt arbete!

    Fru Emmy Grahns handskrivna verser finns att se i utställningen Berättelser i en stad som finns att besöka fram till 5 februari 2017. Du kan även läsa mer om FKPR i Umeå* i utställningen.

    *Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt i Umeå


    Länk för prenumeration av Podcast

    Läs mer...

    Om skribenten

    Kvinnohistoriskt museum

    Vill du skriva på vår blogg? Eller har du önskemål om vad du vill läsa om på bloggen? Kontakta oss gärna på mailadress: kvinnohistoriskt@umea.se

Öppettider

Måndag stängt
Tisdag & onsdag 10-17
Torsdag 10-19.30
Fredag 10-17
Lördag 10-16
Söndag
12-16

 

Öppettider helgdagar

Besök

Kvinnohistoriskt museum
Väven, Storgatan 46a,

901 78 Umeå


Kartalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster



Kvinnohistoriskt
museum
är en del av
Umeå kommun