• Tjuvstart på Sommarläsningen

    28 juni Kvinnohistoria, Jämställdhet, Världen, Berättelser
    Så var det sommar igen och det är allt fler som går på semester. Vår kollega Jennie Forsberg har även i år lagt ihop en liten hög med böcker som hon tänker läsa under lediga dagar, men hon verkar redan ha tjyvstartat och historieberättarna har redan börjat påverka henne innan ledigheten.

    Återigen har jag valt min sommarläsning. Fyra böcker skrivna av kvinnor om kvinnor. En del böcker har jag haft därhemma ett tag, i väntan på lugn och ro för läsning. Andra har jag beställt. Som Mary Beards bok Women & Power: A Manifesto. På bokens baksida står det:

    "You can’t easily fit women into a structure that is already coded as male; you have to change the structure."

    För mig är det en väldigt bra förklaring till hur jag många gånger upplever min vardag. Jag är sällan bekväm. Jag tar alldeles för stor plats, jag tar fel plats, och ibland tar jag inte alls den plats som erbjuds mig. Inte för att jag älskar att vara obekväm – tvärtom, det är många gånger avskyvärt, obehagligt och tröttande. Jag tackar nej eftersom jag inte kan leva där många tycker att jag borde passa. Jag kan bara leva på en plats som bärs upp av andra strukturer, andra idéer om mig som människa. Platser som ger mig möjlighet till den frihet som jag behöver för att leva. Jag kan inte acceptera strukturer där jag inte får plats. Istället för att passa in har jag klättrat omkring i strukturerna i hela mitt liv, sökande efter ett utrymme och på senare år som en motståndshandling. Livets version av extrem hinderbana. Mary Beards bok är ett manifest. Hon är professor i klassiska språk (latin, grekiska). Det verkar som om hon vill ändra strukturer och hon verkar vara arg. Bra! Jag gillar arga humanister med revolutionära tendenser och en vilja att förändra samhället.

    Ellen Banda-Aaku, som skrivit romanen Patchwork, skulle jag nog aldrig ha hört talas om såvida jag inte åkt till Zambia för några år sedan. Jag frågade min vän Samba Yonga om hon kunde tipsa om någon zambisk författare och hon körde omedelbart till en bokhandel i Lusaka och pekade ut Banda-Aakuus roman. Jag hann börja läsa den på resan, och sögs omedelbart in i berättandet och berättelsen. Men när jag kom hem räckte inte tiden till och boken blev liggande. Hennes bok om en flicka som växer upp med en missbrukande förälder ropar nu på mig att bli färdigläst.

    Den stora utställningen av Marie Hermansson (författare, reporter och journalist) var ett tips från min kollega när jag sökte en lättläst roman. Jag har redan börjat läsa några sidor och oh ja, det verkar vara en bok för mig. Något av ett tidsdokument (1920-talet) och något av en deckare. Huvudpersonen är kvinna och journalist, och hon ska skriva för en tidning som är knuten till Jubileumsutställningen i Göteborg, som invigdes den 8 maj år 1923. Någonstans i bokens början blir hon vittne till något och kontaktar polisen. Om jag förstått allting rätt. Hoppas verkligen att den är sådär trevlig som jag vill ha en sommarroman när jag ligger på parkbänken i skuggan av sälgen med utsikt över mina älskade pioner.

    Lena Eskilssons avhandling från 1991, Drömmen om kamratsamhället: Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad har jag bara ögnat och läst delar av tidigare. Nu vill jag läsa hela, från pärm till pärm. Boken är svår att få tag på förutom på bibliotek. Boken går helt enkelt inte att köpa såvida en inte hittar ett exemplar på antikvariat. Bristen är förvånande. Boken passar som hand i handske under det pågående 100-årsjubileet av kvinnlig rösträtt och medborgarskap, och det vore väl toppen om förlaget kunde göra en ny upplaga. Eskilssons bok fokuserar på en grupp kvinnor – Fogelstadgruppen – som bestämde sig för att starta en kvinnlig medborgarskola, några år efter den allmänna och fria rösträttens införande. Skolan var tänkt att bland annat ”träna kvinnor inför sitt nya medborgarskap” som Eskilsson uttrycker det. Jag har inte kunnat hålla mig, utan har redan börjat läsa. Berättelsen om Fogelstadgruppen får leda mig in i ledigheten.

    Ha en riktigt fin lässommar!

     

    Läs mer...

    Om skribenten

    Jennie Forsberg

    Utvecklingsledare för Kvinnohistoriskt museum som utvecklar kunskapsproduktionen i museet, skapar innehåll i utställningar och är sakkunnig genusvetare och konstvetare. Teori i praktik är hennes devis.

  • Women’s museums: centre of social memory and place of inclusion

    2 december Jämställdhet, Kvinnohistoria, Världen
    I oktober 2016 var jag, som key-note speaker, inbjuden att tala på den internationella konferensen ”Women’s museums: centre of social memory and place of inclusion”. Konferensen hölls den 20-22 oktober i Istanbul och arrangerades av Women´s Museum Istanbul och Istanbul Bilgi University. Bild

    Närvarade gjorde det internationella nätverket för kvinnomuseer, IAWM (International Association for Women’s Museums). Konferensens tema var hur kvinnomuseer som agenter i samhällets minnesproduktion kan bidra till och stärka samhällsförändring.

    Konferensdeltagarna var huvudsakligen museifolk, forskare, universitetsstudenter och -lärare, aktivister och representanter för kvinnoorganisationer från Turkiet, Österrike, Laos, New Zeeland, Japan, Italien, USA, Danmark, Tyskland och Sverige. Ett viktigt syfte var naturligtvis nätverkande och att lära av varandra. Samtalen kom att kretsa kring kvinnomuseers uppgift att arbeta för synliggörande med hjälp av sam- och medskapande. Frågor om inkludering och en vidgad historieskrivning, flätades ihop med samtidspolitik när aktuella händelser i Turkiet trängde sig på och påminde om att all historieskrivning är politik. Många olika kvinnor, universitetsforskare och aktivister, vittnade om konsekvenserna av ett hårdnande samhällsklimat i Turkiet - om utsatthet, uteslutning och förtryck. Och jag glömmer aldrig den grupp kvinnor som berättade om sitt arbete med att skapa ett kvinnomuseum i Diyarbakir i sydöstra Turkiet, mitt i en krigszon.

    Mitt föredrag Women’s history – an arena for voices other than those previously heard the most”, handlade om tillkomsten av Kvinnohistoriskt museum i Umeå, mot en bakgrund av allmänna museers samhällsroll och plats i museilandskapet. Jag delade insikter och erfarenheter från museiverksamhetens första 1,5 år, då museet etablerat former för att arbeta “samarbetsdrivet”, d v s hur strategiskt publikarbete, samarbete och samverkan med individer och grupper, har både drivit och format museets nuvarande praktik.

    Konferensen genererade stort intresse från media, både tidningar och TV. Stor förvåning och nyfikenhet rönte det faktum att Kvinnohistoriskt museum är så pass nystartat (öppnat i nov 2014) och det allra första av sitt slag i Sverige. “- Är det för att Sverige är så jämställt som det skapas ett kvinnohistoriskt museum först nu – eller är det tvärtom?” var en fråga jag fick.

    Kvinnomuseer finns idag på alla kontinenter och har, sedan de etablerades för ca 40 år sedan, stigit fram som starka röster i frågor kring diskriminering och mångfald, miljö och krig/fred. Gemensamt är att de tar avstamp i nyckelfaktorer som påverkar kvinnors livsvillkor; som mänskliga rättigheter, ekonomi, identitet, makt, inkludering, minnesproduktion och politik. Alla hämtar de sin kraft i ett stort samhällsengagemang och en vilja att agera för samhällsförändring med hjälp av ett, i museisammanhang, annorlunda tilltal och en genusmedveten historiesyn.

    I Istanbul, möttes i oktober 2016, några kvinnomuseer. I en internationell konferens som pekade på att det är hög tid att inse att historia har kulturell och social sprängkraft, och som därtill bevisade den stora potential museer har att bidra till demokrati och inkluderande samhällen.

    Läs mer...

    Om skribenten

    Maria Perstedt

    Chef för Kvinnohistoriskt museum. Kulturhistoriker med passion för museer och 30 års yrkeserfarenhet från flera olika kulturhistoriska museer, bl a Historska museet i Stockholm och länsmuseet Sörmlands museum.

Öppettider

Måndag stängt
Tisdag & onsdag 10-17
Torsdag 10-19.30
Fredag 10-17
Lördag 10-16
Söndag
12-16

 

Öppettider helgdagar

Besök

Kvinnohistoriskt museum
Väven, Storgatan 46a,

901 78 Umeå


Kartalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster



Kvinnohistoriskt
museum
är en del av
Umeå kommun