Till innehållet
  • Historien bakom den flygande Hertha

    Kvinnohistoria, Utställningar
    Vem är kvinnan som flyger under taket i utställningen Rösträtt för kvinnor? Det är Hertha, huvudpersonen i Fredrika Bremers roman med samma namn från 1856.

    Hertha är en ung kvinna som är omyndig. Hon får inte bestämma över sitt eget liv eller utbilda sig. När hon gifter sig bestämmer hennes make över henne – om hon inte gifter sig bestämmer hennes far eller någon annan manlig släkting.

    I en dröm svävar Hertha runt i världen och letar efter en plats där hon kan vara människa. Men hon får inte vara med någonstans eftersom hon är kvinna. Hertha blir förtvivlad; "Finnes då ingen i världen som kan förstå mig och mitt syfte, som vill hjälpa mig att befria bundna och fängslade kvinnosjälar?!".

    Romanen blev en del av debatten om kvinnors rätt att bli myndiga. Det var en viktig milstolpe i kvinnors kamp för att få rösträtt och bli medborgare i samhället på riktigt, på samma villkor som män.

    Läs mer om utställningen och se en videointroduktion

    Syntolkning: Text i videon

    Historien bakom den flygande Hertha

    Hertha, eller En själs historia, är en roman av Fredrika Bremer från 1856.

    I en dröm svävar den unga kvinnan Hertha runt i världen.

    Hon vill hitta en plats där hon kan få vara människa.

    Men hon får inte vara med någonstans, för hon är kvinna.

    "Finnes då ingen i världen", sade Hertha förvånad och smärtfullt, "som kan förstå mig och mitt syfte, som vill hjälpa mig att befria bundna och fängslade kvinnosjälar?!"

    I utställningen Rösträtt för kvinnor kan Hertha hitta en plats där hon får vara människa.

    Här får hon flyga fritt.

    ___________________________________________________

    Utställningen Rösträtt för kvinnor är producerad av Arbetets museum i samarbete med Sara Teleman och baseras på boken med samma namn. Boken är publicerad på LL Förlag vilket gör att Sara Telemans texter och bilder berättar ett långt förlopp i den svenska demokratins historia med glasklar enkelhet. Utställningens gestaltning i Umeå är producerad av Kvinnohistoriskt museum i samarbete med Sara Teleman.

    Om skribenten

    Kvinnohistoriskt museum

    Vill du skriva på vår blogg? Eller har du önskemål om vad du vill läsa om på bloggen? Kontakta oss gärna på mailadress: kvinnohistoriskt@umea.se

  • Digital visning - Rösträtt för kvinnor

    Kvinnohistoria, Utställningar
    Här kan du se en kort introduktion till vår utställning Rösträtt för kvinnor. Den finns hos oss mellan 7 mars 2020–6 februari 2021.

    Utställningen Rösträtt för kvinnor är producerad av Arbetets museum i samarbete med Sara Teleman och baseras på boken med samma namn. Boken är publicerad på LL Förlag vilket gör att Sara Telemans texter och bilder berättar ett långt förlopp i den svenska demokratins historia med glasklar enkelhet. Utställningens gestaltning i Umeå är producerad av Kvinnohistoriskt museum i samarbete med Sara Teleman.

    Läs mer om utställningen

    Manus till filmen

    I slutet av 1800-talet började kampen för kvinnlig rösträtt i Sverige. På den här tiden var det faktiskt bara 8% av Sveriges befolkning som fick rösta – mest rika män. Så samtidigt som kvinnor jobbade för sin rätt att rösta pågick en rörelse i hela Sverige för att alla människor skulle få samma rättigheter.

    Den 21 september 1921 fick kvinnor i Sverige rösta till riksdagen för första gången. Men rätten att rösta var egentligen inget kvinnor bara "fick". Det krävdes hårt arbete och möttes av stort motstånd.

    Kvinnlig rösträtt handlade inte bara om att ändra i lagen, utan också om att förändra synen på män och kvinnor i allmänhet. På den här tiden trodde många att kvinnor helt enkelt var mindre intelligenta än män. Många trodde att kvinnors kroppar och hjärnor var för svaga för att klara av att till exempel rösta, vara myndiga eller göra andra saker som män gjorde. Därför handlade rösträttsfrågorna om jämställdhet i hela samhället.

    I den här utställningen får du möta kvinnor som kämpat för sina rättigheter i Sverige och utomlands. Det är kvinnor som har forskat och pluggat på universitet, kvinnor som har arbetat med kroppen, och personer som har kämpat för samers och romers rättigheter.

    Om skribenten

    Kvinnohistoriskt museum

    Vill du skriva på vår blogg? Eller har du önskemål om vad du vill läsa om på bloggen? Kontakta oss gärna på mailadress: kvinnohistoriskt@umea.se

  • Sara Teleman om sitt arbete

    Kvinnohistoria, Utställningar
    I utställningen Rösträtt för kvinnor möter du en del av de kvinnor som kämpade för sina och andras rättigheter genom Sara Telemans texter och illustrationer. I den här intervjun berättar Sara mer om sitt arbete och hur det gick till när hon skrev boken Rösträtt för kvinnor , som utställningen baseras på. Sara Teleman

    I boken och utställningen möter vi ett antal kvinnor från Sverige och övriga världen. Varför valde du just dessa kvinnor att lyfta fram?

    – Det korta svaret är att det var de här jag fastnade för. Det fanns såklart många, många fler som jag hade velat skriva om, men som inte fick plats i boken. Till exempel Klara Johanson, författare och journalist (och Lydia Wahlströms partner under Uppsala-åren), journalisten och modeskribenten Else "Gwen" Kleen eller Göteborgs starka kvinna Frigga Carlberg. Jag ångrar att jag inte kände till den sydsamiska aktivisten Elsa Laula när jag skrev boken, och därmed missade att ha med henne som idol. Hon är verkligen en förebild och någon som alla bör känna till.

    – Glad är jag att jag skrev om Emilie Rathou och Kata Dahlström, för att visa att kvinnor kämpade även utanför LKPR (Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt).

    – Jag har också fascinerats över att de tunga namnen inom rösträttsrörelsen var så spridda över landet. Som Frida Stéenhoff, som under en period var stationerad i Sundsvall, eller Augusta Tonning som bodde i Ronneby i Blekinge. Sveriges nya infrastruktur hade mycket stor betydelse för detta nätverk av kvinnor som fick utstå så många motgångar under så lång tid, men som kunde hålla humöret upp tack vare täta kontakter via telefon, telegraf och den nyligen utbyggda postgången via tåg och båt.

    Kan du berätta lite hur det gick till när du skrev boken?

    – Min researchfas, den tid som jag ägnade åt att läsa på i ämnet och leta bildförlagor, var ganska lång. Jag testade olika manér, letade i både fysiska och digitala samlingar efter bilder på personer, miljöer och klädesplagg från förra sekelskiftet.

    – Att börja läsa om kvinnona i rösträttsrörelsen är som att öppna en dammport. Det finns så mycket att läsa, så mycket spännande, både framgångshistorier och tragedier. Ohc det kommer hela tiden ut nytt material. Bara sedan min bok kom ut har till exempel boken Ett jävla solsken om journalisten Ester Blenda Nordström, två nya biografier om Selma Lagerlöf och en ny biografi om Elin Wägner kommit ut.

    – Så det är lätt att gräva ner sig. Djupt. Till slut fick min redaktör på LL-förlaget, Andreas Palmaer, säga till på skarpen: Du vet tillräckligt för att skriva den här boken nu. Börja!

    – Men det var ju sommar! Jag skulle resa runt i Sverige och vara borta från min dator och scanner i nästan sex veckor. Lösningen blev att bara hälla ur mig allt på det här sättet, sida upp och sida ner i ett stort ritblock. Jag ville skissa i färg och eftersom jag ofta befann mig på en båt och inte kunde använda gouache eller akvarell – vattenfärger – på grund av båtens rörelser, så blev det tuschpennor.

    Hur gjorde du skisserna och illustrationerna?

    – De flesta stora porträtt, idolporträtten, kom till ungefär som jag beskrev tidigare fast gjordes ut i akvarell när "semestern" var slut.

    – Med de mindre tuschteckningarna i boken hade jag inte samma flyt. Jag hade fått för mig att jag sklle vara flyhänt och inte så exakt. Hellre fort än noga! Resultatet? När jag hade gjort alla bilder klara, jag tror det var mellan 60 och 80 stycken, var jag tvungen att göra om alltihop. Jag stod helt enkelt inte ut med den hafsiga stilen. Att formgivaren Jens Andersson orkade göra om hela inlagan efter mina nya bilder är ett mysterium. Jens Andersson är väldigt tålmodig och snäll. Rolig också. Jag rekommenderar honom till alla jag möter.

    Läs mer...

    Om skribenten

    Kvinnohistoriskt museum

    Vill du skriva på vår blogg? Eller har du önskemål om vad du vill läsa om på bloggen? Kontakta oss gärna på mailadress: kvinnohistoriskt@umea.se

  • Fångar i biologin? - lyssna i efterhand

    Forskning, Kvinnohistoria, Jämställdhet, Program, Podd
    Kvinnor inom mentalvårdshistoria - vilken publiksuccé! Ibland känner vi att vi har en så rackarns bra programidé, men kan vara osäkra på om publiken kommer tycka samma. Den här gången hade vi inte behövt vara oroliga. Förra veckan genomförde vi vår programidé där forskning fick möta teater och vi fick fullt hus. Många efterfrågade att kunna lyssna på forskaren Eva Magnussons föreläsning i efterhand, så här är den!

    I ljudfilen kan du lyssna till Eva Magnusson, professor emerita i psykologi med genusvetenskaplig inriktning. Eva gav oss en historisk översikt till psykiatrisk vård med fokus på kvinnor från 1800-talet fram till 1900-talets början. Vilka diagnoser fick kvinnor och varför? Vad fanns det för behandling och hur bemöttes kvinnorna av vården och samhället? Det var många skratt i publiken när Eva pratade om livmoderssystemet som ett telegrafverk och andra teorier som fanns om kroppen under den här tiden. Att hjärnan och livmodern inte kunde växa samtidigt eller att kroppen var ett fodral till livmodern.

    Läs mer...

    Om skribenten

    Kvinnohistoriskt museum

    Vill du skriva på vår blogg? Eller har du önskemål om vad du vill läsa om på bloggen? Kontakta oss gärna på mailadress: kvinnohistoriskt@umea.se

Öppettider

Tillfälligt stängt


Öppettider helgdagar

Besök

Kvinnohistoriskt museum
Väven, Storgatan 46a,

901 78 Umeå

 



Kvinnohistoriskt
museum
är en del av
Umeå kommun


Umeå kommuns logo