• Digital visning: Rösträtt för kvinnor

    29 maj Kvinnohistoria, Utställningar
    Här kan du se en kort introduktion till vår utställning Rösträtt för kvinnor. Den finns hos oss mellan 7 mars 2020–6 februari 2021.

    Utställningen Rösträtt för kvinnor är producerad av Arbetets museum i samarbete med Sara Teleman och baseras på boken med samma namn. Boken är publicerad på LL Förlag vilket gör att Sara Telemans texter och bilder berättar ett långt förlopp i den svenska demokratins historia med glasklar enkelhet. Utställningens gestaltning i Umeå är producerad av Kvinnohistoriskt museum i samarbete med Sara Teleman.

    Läs mer om utställningen

    Manus till filmen

    I slutet av 1800-talet började kampen för kvinnlig rösträtt i Sverige. På den här tiden var det faktiskt bara 8% av Sveriges befolkning som fick rösta – mest rika män. Så samtidigt som kvinnor jobbade för sin rätt att rösta pågicken rörelse i hela Sverige för att alla människor skulle få samma rättigheter.

    Den 21 septembeer 1921 fick kvinnor i Sverige rösta till riksdagen för första gången. Men rätten att rösta var egentligen inget kvinnor bara "fick". Det krävdes hårt arbete och möttes av stort motstånd.

    Kvinnlig rösträtt handlade inte bara om att ändra i lagen, utan också om att förändra synen på män och kvinnor i allmänhet. På den här tiden trodde många att kvinnor helt enkelt var mindre intelligenta än män. Många trodde att kvinnors kroppar och hjärnor var för svaga för att klara av att till exempel rösta, vara myndiga eller göra andra saker som män gjorde. Därför handlade rösträttsfrågorna om jämställdhet i hela samhället.

    I den här utställningen får du möta kvinnor som kämpat för sina rättigheter i Sverige och utomlands. Det är kvinnor som har forskat och pluggat på universitet, kvinnor som har arbetat med kroppen, och personer som har kämpat för samers och romers rättigheter.

    Läs mer...

    Om skribenten

    Kvinnohistoriskt museum

    Vill du skriva på vår blogg? Eller har du önskemål om vad du vill läsa om på bloggen? Kontakta oss gärna på mailadress: kvinnohistoriskt@umea.se

  • Sara Teleman om sitt arbete

    22 april Kvinnohistoria, Utställningar
    I utställningen Rösträtt för kvinnor möter du en del av de kvinnor som kämpade för sina och andras rättigheter genom Sara Telemans texter och illustrationer. I den här intervjun berättar Sara mer om sitt arbete och hur det gick till när hon skrev boken Rösträtt för kvinnor , som utställningen baseras på. Sara Teleman

    I boken och utställningen möter vi ett antal kvinnor från Sverige och övriga världen. Varför valde du just dessa kvinnor att lyfta fram?

    – Det korta svaret är att det var de här jag fastnade för. Det fanns såklart många, många fler som jag hade velat skriva om, men som inte fick plats i boken. Till exempel Klara Johanson, författare och journalist (och Lydia Wahlströms partner under Uppsala-åren), journalisten och modeskribenten Else "Gwen" Kleen eller Göteborgs starka kvinna Frigga Carlberg. Jag ångrar att jag inte kände till den sydsamiska aktivisten Elsa Laula när jag skrev boken, och därmed missade att ha med henne som idol. Hon är verkligen en förebild och någon som alla bör känna till.

    – Glad är jag att jag skrev om Emilie Rathou och Kata Dahlström, för att visa att kvinnor kämpade även utanför LKPR (Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt).

    – Jag har också fascinerats över att de tunga namnen inom rösträttsrörelsen var så spridda över landet. Som Frida Stéenhoff, som under en period var stationerad i Sundsvall, eller Augusta Tonning som bodde i Ronneby i Blekinge. Sveriges nya infrastruktur hade mycket stor betydelse för detta nätverk av kvinnor som fick utstå så många motgångar under så lång tid, men som kunde hålla humöret upp tack vare täta kontakter via telefon, telegraf och den nyligen utbyggda postgången via tåg och båt.

    Kan du berätta lite hur det gick till när du skrev boken?

    – Min researchfas, den tid som jag ägnade åt att läsa på i ämnet och leta bildförlagor, var ganska lång. Jag testade olika manér, letade i både fysiska och digitala samlingar efter bilder på personer, miljöer och klädesplagg från förra sekelskiftet.

    – Att börja läsa om kvinnona i rösträttsrörelsen är som att öppna en dammport. Det finns så mycket att läsa, så mycket spännande, både framgångshistorier och tragedier. Ohc det kommer hela tiden ut nytt material. Bara sedan min bok kom ut har till exempel boken Ett jävla solsken om journalisten Ester Blenda Nordström, två nya biografier om Selma Lagerlöf och en ny biografi om Elin Wägner kommit ut.

    – Så det är lätt att gräva ner sig. Djupt. Till slut fick min redaktör på LL-förlaget, Andreas Palmaer, säga till på skarpen: Du vet tillräckligt för att skriva den här boken nu. Börja!

    – Men det var ju sommar! Jag skulle resa runt i Sverige och vara borta från min dator och scanner i nästan sex veckor. Lösningen blev att bara hälla ur mig allt på det här sättet, sida upp och sida ner i ett stort ritblock. Jag ville skissa i färg och eftersom jag ofta befann mig på en båt och inte kunde använda gouache eller akvarell – vattenfärger – på grund av båtens rörelser, så blev det tuschpennor.

    Hur gjorde du skisserna och illustrationerna?

    – De flesta stora porträtt, idolporträtten, kom till ungefär som jag beskrev tidigare fast gjordes ut i akvarell när "semestern" var slut.

    – Med de mindre tuschteckningarna i boken hade jag inte samma flyt. Jag hade fått för mig att jag sklle vara flyhänt och inte så exakt. Hellre fort än noga! Resultatet? När jag hade gjort alla bilder klara, jag tror det var mellan 60 och 80 stycken, var jag tvungen att göra om alltihop. Jag stod helt enkelt inte ut med den hafsiga stilen. Att formgivaren Jens Andersson orkade göra om hela inlagan efter mina nya bilder är ett mysterium. Jens Andersson är väldigt tålmodig och snäll. Rolig också. Jag rekommenderar honom till alla jag möter.

    Läs mer...

    Om skribenten

    Kvinnohistoriskt museum

    Vill du skriva på vår blogg? Eller har du önskemål om vad du vill läsa om på bloggen? Kontakta oss gärna på mailadress: kvinnohistoriskt@umea.se

  • Fångar i biologin? - lyssna i efterhand

    25 februari Forskning, Kvinnohistoria, Jämställdhet, Program, Podd
    Kvinnor inom mentalvårdshistoria - vilken publiksuccé! Ibland känner vi att vi har en så rackarns bra programidé, men kan vara osäkra på om publiken kommer tycka samma. Den här gången hade vi inte behövt vara oroliga. Förra veckan genomförde vi vår programidé där forskning fick möta teater och vi fick fullt hus. Många efterfrågade att kunna lyssna på forskaren Eva Magnussons föreläsning i efterhand, så här är den!

    I ljudfilen kan du lyssna till Eva Magnusson, professor emerita i psykologi med genusvetenskaplig inriktning. Eva gav oss en historisk översikt till psykiatrisk vård med fokus på kvinnor från 1800-talet fram till 1900-talets början. Vilka diagnoser fick kvinnor och varför? Vad fanns det för behandling och hur bemöttes kvinnorna av vården och samhället? Det var många skratt i publiken när Eva pratade om livmoderssystemet som ett telegrafverk och andra teorier som fanns om kroppen under den här tiden. Att hjärnan och livmodern inte kunde växa samtidigt eller att kroppen var ett fodral till livmodern.


    Länk för prenumeration av Podcast

    Läs mer...

    Om skribenten

    Kvinnohistoriskt museum

    Vill du skriva på vår blogg? Eller har du önskemål om vad du vill läsa om på bloggen? Kontakta oss gärna på mailadress: kvinnohistoriskt@umea.se

  • Kulturminister Amanda Lind på Kvinnohistoriskt museum

    8 mars Podd, Jämställdhet, Kvinnohistoria
    Nu har vi äntligen fått oss en pratstund med kulturministern, och vilken pratstund sen! Fantastiskt att få samtala om det vi brinner för, med en insatt och engagerad person som dessutom tagit tid till att sätta sig in lite extra. Och så många som kom och lyssnade! Vi blir alldeles varma inombords av vår publik, så närvarande och nyfiken. Med dom här förutsättningarna kan samtal verkligen vara ett av våra bästa redskap. Bild

    "I grunden tänker jag att det inte handlar om att vi eller museerna ska lyfta fram någon särskild grupps historia och perspektiv för den gruppens skull, utan det handlar ju om hela vårt samhälles historia och alltså att få en lite mer komplett bild av hur utecklingen har sett ut under århundradena"  - Amanda Lind

    Som vi skvallrat lite om inför det här samtalet ville vi sätta fokus på den roll som vi museer spelar, och om det verkligen finns en förståelse för vilken skillnad vi kan göra. Ofta tas vi för någon form av sanningssägare - en leverantör av ren och skär information som kan tas för givet. Men det här är något som skaver i oss, för i vårt arbete med att både syna kvinnohistorien, historieskrivningen och oss själva i sömmarna upptäcker vi om och om igen hur sanningen är något som omskapas och inte någonsin varit ett fastslaget faktum. Hur den ofta gynnar någon av dem som varit med och formulerat den version som för tillfället gäller, och hur vi måste rikta blicken mot oss själva om och om igen för att se över vilka vi med vårt arbete inkluderar och inte.

    Museer som skapare av samhällsförändring

    I våra öron kan den här förståelsen för sanning som ett fenomen i konstant förändring, skapa perspektiv, stötta och göra oss medborgare till mer självständiga varelser. Kanske kan samtalet med Amanda hjälpa fler att reflektera över hur vi gång på gång får historien och dess förväntningar på oss serverade i knät utan förväntan på att vi ska ha några egna funderingar. Och utifrån vår förståelse för oss själva som museum, hoppas vi kunna skapa mer engagemang i frågan om hur museerna kan vara med och skapa förändring.

    Det är definitivt inte tråkigt att ha en minister på besök. Ge det här samtalet en lyssning och se om det sätter igång några funderingar i dig. Och nästa gång du besöker Kvinnohistoriskt museum, haffa gärna första bästa av oss som jobbar här och berätta vilka tankar som dök upp. Det här är ett arbete som aldrig kommer ta slut, ett arbete som bygger på att fler berättelser samlas in och tas vara på. För när gamla normer bryts, skapas oundvikligen nya och det farligaste scenariot är då vi bestämmer oss för att avbryta letandet och deklarera oss färdiga. Som Amanda påminde om under samtalets gång;

    "Vi måste lära av historien för att ta steg framåt"

    och ju fler som fått bidra och göra sin röst hörd i den historieskrivningen, desto större kan dom stegen bli.


    Länk för prenumeration av Podcast

    Läs mer...

    Om skribenten

    Kvinnohistoriskt museum

    Vill du skriva på vår blogg? Eller har du önskemål om vad du vill läsa om på bloggen? Kontakta oss gärna på mailadress: kvinnohistoriskt@umea.se

Öppettider

Måndag 11-16

Tisdag 11-16

Onsdag 11-16
Torsdag
11-16
F
redag 11-16
Lördag 11-15
Söndag
stängt


Öppettider helgdagar

Besök

Kvinnohistoriskt museum
Väven, Storgatan 46a,

901 78 Umeå


Kartalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster



Kvinnohistoriskt
museum
är en del av
Umeå kommun