Blogg

Vi gjorde allt rätt.

Vad ont det gjorde när det smällde till. Vad svårt det var att dygnet runt, i flera månader, läsa om övergrepp och våld. Det gick inte att värja sig från beskrivningar om våldtäkter, trakasserier och maktmissbruk. Jag kände mig stärkt och upplyft, men också nedbruten.
Hösten 2017 var en revolutionens tid, och det kostar såväl psykiskt som fysiskt att vara en revolutionär. Smärtan tar inte slut för att revolutionen tynar bort och tystas. Vi kommer alltid bära med oss såren av metoo-hösten, men de kommer också alltid att påminna oss om den läkande effekten våra enskilda sår hade på kollektivet. Den där hösten kände jag hur det som å ena sidan var sårigast också byggde upp och lagade flickor och kvinnor, som efter år av förträngning, ifrågasättande, skam och skuld äntligen kunde tala. Det var värt varenda olustkänsla i världen.

 Gå inte på berättelsen om att det var en häxjakt, en folkdomstol eller en huvudlös rörelse som tappade fotfästet.

Det är i kvinnors enskilda och kollektiva läkande den absolut största vinsten av #metoo ligger. Vi hoppades på stora strukturella förändringar, men gick bet. Så är det att vara kvinna. Så är det att vara en kvinnorörelse. Så är det att kräva grundläggande mänskliga rättigheter i ett samhälle där kvinnor fortfarande är en andra klassens medborgare.

Låt dig inte luras av narrativet i kölvattnet av #metoo. Gå inte på berättelsen om att det var en häxjakt, en folkdomstol eller en huvudlös rörelse som tappade fotfästet. Se inte bara på när en av de viktigaste händelserna i modern tid smutskastat och förvanskas av de som vill kvinnor illa.

Vi gjorde inget fel.

Vi gjorde allt rätt.

Det är därför det har blivit så tyst. Det är därför vi blir så motarbetade. Det är därför de målar ut oss som häxor.

Känn ingen ånger. Förvandla din uppgivenhet till ilska. Använd den som bränsle för att förändra världen. Vänta inte på att alla ska vakna. Våga förstå att alla inte vill ha ett samhälle som är jämställt på riktigt. Ta in att alldeles för många har alldeles för mycket att förlora på det. Därför måste vi glömma dem. Därför måste vi kriga på egen hand.

Titta aldrig bakåt. Det finns bara en väg. Det kommer göra ont, du kommer vara trött. Men det kommer vara värt det, den här gången också.

OM SKRIBENTEN

Irena Pozar
Journalist och författare till boken Backlashen :metoo och revolutionen som stoppades (2022)