Umeå, kvinnoorganisationerna och krigen

19 juli Berättelser, Kvinnohistoria, Umeå

Det är december 2015 och jag är på Folkrörelsearkivet i Västerbotten. Där finns det mängder med material för berättelser om Umeå och min uppgift är att söka efter hur kvinnor har organiserat sig och fört politiskt kamp under 1900-talet.

Det är inte tänkt som en heltäckande berättelse om en enskild förening, inte heller om de enskilda kvinnor som engagerade sig. Utan en berättelse om strategier, praktiker och handlingar som kvinnor använt sig av för att skapa förändring i Umeå, Sverige och Världen. I arkivet finns deras berättelser, ofta protokollsböcker, stadgar och skrivelser. Ibland finns det brev som skickats mellan föreningar och andra organisationer eller personer.

Under mitt grävande i arkivet slås jag av hur närvarande både första och andra världskriget var i Umeå. Det är det klassiska fikat som blir den stora skillnaden mellan de två krigen i Vita Bandets protokoll. Eller snarare bristen på fikareferat under tiden för första världskriget. Jag upptäcker det först när jag närmar mig tiden för andra världskriget. Under 1920- och 1930-talet beskrev sekreteraren utförligt det goda fikat. Ibland serveras ”äkta Java” och värdinnan den och den bullade upp med himmelska bakverk. Under första världskriget nämndes inte fika, kaffe och bullar alls.

Först tänkte jag att det var för att föreningen bytt sekreterare. Vid varje byte av sekreterare förändrades fokus på det som antecknades. En del verkar ha skrivit av samtalen under mötena, andra noterar nästan bara besluten och vissa fokuserade på de roliga supéerna, de trevliga samkvämen, roliga sångerna och sköna musiken som framfördes vid träffarna.

Men det jag upptäckte i protokollen är konsekvenser, att ransoneringarna och livsmedelssituationen såg olika ut under de två världskrigen. Under 1910-talet spekulerades det med livsmedel och en hel del mat gick till export. Samtidigt stryptes importen, bland annat av Storbritannien som förhindrade att skepp nådde Sveriges hamnar. Ransoneringen kom igång under slutet av 1916 och i turordning ströps tillgången till socker, bröd, gryn och ärtor. Slutligen ransonerades mjölken i oktober 1917. Människor hungrade svårt och att baka fikabröd och doppa i kaffe var inte att tänka på.

Jag läser vidare att de lokaler som föreningen Vita Bandet kunde hyra för sina möten var uppbokade under andra världskriget och att de fick ha möten hemma hos varandra istället. Varje bokningsbar lokal i staden var involverad på olika sätt i den flyktingsituation som uppstått. Det var självklart för medlemmarna att ge upp saker för att hjälpa till i olika situationer som uppstod som konsekvenser av kriget. De tackade nej till talare från södra Sverige som var på turné i Norrland. Det gick inte. Husmödrarna var så upptagna med att klara av hus och hem då många män var inkallade i kriget och kvinnorna arbetade mer än dubbelt upp för att klara situationen. De kunde inte arrangera allt som de tidigare planerat för många var upptagna med att arbeta för flyktingarnas väl och ve. Och det pågick månad efter månad. Dag för dag. Trots det fördes kampen vidare – för rösträtt, för ett alkoholfritt samhälle, för ett demokratiskt samhälle, för att fler skulle få det bättre.

Jag höjer blicken från protokollsidorna och tittar genom arkivets stora panoramafönster ut över Umeå. Många har upplevt krig på nära håll, en del har flytt från krig och alla lever i konsekvenserna av de krig som pågår i världen. När vi säger att vi inte varit i krig på flera hundra år så innebär det att vi osynliggör de erfarenheter av krig som finns i landet. Far- och morföräldrars erfarenheter. Flyktingars erfarenheter. FN-soldater, sjukvårdspersonal och personer som tjänstgjort utomlands. Umeå är en stad som inte har varit i krig på många hundra år sägs det. Men var tar ett krig egentligen slut?

Om skribenten

Jennie Forsberg

Utvecklingsledare för Kvinnohistoriskt museum som utvecklar kunskapsproduktionen i museet, skapar innehåll i utställningar och är sakkunnig genusvetare och konstvetare. Teori i praktik är hennes devis.

Öppettider

Måndag stängt

Tisdag 10-17

Onsdag 10-17
Torsdag
10-19.30
F
redag 10-17
Lördag 10-16
Söndag
12-16


Öppettider helgdagar

Besök

Kvinnohistoriskt museum
Väven, Storgatan 46a,

901 78 Umeå


Kartalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster



Kvinnohistoriskt
museum
är en del av
Umeå kommun